top of page
  • Skribentens bildErik

En liten varning, denna artikel innehåller bilder som kan upplevas som starka.


En bock monterad med nästan hela övre skallen intakt

Så här i bockjaktstider står nog många med en ganska fin trofé dom gärna skulle bevara för framtiden. Att lämna in hos ett proffs är alltid ett alternativ med det är faktiskt förvånansvärts enkelt att själv göra ett snyggt montage hemma med vanliga hushållsprodukter. ”God man (kvinna) reder sig själv” heter det ju och det stämmer i allra högsta grad när det kommer till jakten, och alla bör prova på att både stycka sitt eget vilt samt ta hand om sin egen trofé åtminstone en gång. I denna artikel tittar vi på hur man monterar en medelstor råbockstrofé.






Det du behöver är:


- Ett råbockshuvud

- Slaktknivar och såg

- Högtryckstvätt

- Kastrull stor nog för hela skallen

- Balja

- Tvättmedel vitt

- Väteperoxid 12%

- Trofésköld

- Skruv / pensel / kökspapper


Steg 1 – Blötlägg och flå skallen


Innan du flår är det en bra idé att låta hela huvudet ligga i vatten över natten då detta sköljer bort en del blod samt gör att skinnet släpper lättare. Börja sedan med att flå skallen en sida åt gången, enklast är att börja med ett snitt ned längs näsryggen och sedan arbeta nedåt för varje kind, skinnet bör lossna enkelt. Gör sedan samma sak bakom skallen och skär sedan av ryggraden ovanför sista kotan så att skallen blir fri.


Lägg i blöt över natten
Flå längs med näsryggen och ned över kinderna



















Skär loss ögat

När allt skinn är borta är det dags att skära ut ögonen,

dessa sitter ganska väl skyddade av vävnad så man kan behöva skära flera snitt för att dom ska lossna, det gör ingen om de går sönder under tiden. Skär sedan bort all vävnad som håller underkäken på plats, enklast är att bryta loss den bakåt när den väl börjar lossna.



Steg 2 – Bestäm vilken storlek på trofé du vill ha


När det mesta skinn och vävnad samt ögon är avlägsnat från skallen är det dags att bestämma vilken storlek på trofé du vill ha.


Det som avgör hur din trofé kommer att bli är var du lägger sågsnittet i relation till ögonhålorna. Vill man ha en liten och ganska platt trofé lägger man oftast snittet mitt i ögonhålorna och ju längre ned man lägger snittet desto större kommer trofén att bli. Det är helt upp till vad man själv gillar och vad man tror kommer se bra ut med aktuell trofé, det finns inga rätt eller fel. Man behöver inte såga alls utan kan lämna hela överkäken kvar, vilket bevarar mest av varje trofés karaktär.


På denna sågar vi endast av bakre delen av skallen

Väljer man att såga så kommer hjärnan lätt att rinna ut under sågning och rengöring av skallens insida blir enklare. Gör man inget sågsnitt alls måste man gröpa ut hjärnan med ett långt och smalt verktyg innan man kokar. Ju mer vävnad man avlägsnar innan kokning desto bättre.


Steg 3 – Koka trofén


Innan du kokar är det en bra idé att skölja skallen för att få bort så mycket blod som möjligt, för mycket blod när man kokar kan färga benet mörkt och göra det svårare att bleka efter kokning. Det räcker med att lägga skallen i blöt med lite diskmedel en liten stund och sedan skölja av den ordentligt.

Koka i 1-2 timmar med lite vitt tvättmedel

Det går bra att koka inomhus men det kommer att lukta lite som unken köttsoppa så ha köksfläkten igång (eller passa på då respektive inte är hemma). Om du lägger till lite blekande tvättmedel i vattnet under kokning så minskar du risken för missfärgning av skallen. Koka sedan trofén i 1-2 timmar, yngre djur kan koka lite kortare och äldre lite längre, men 1,5 timme bör fungera bra för de flesta troféer.



Steg 4 – Högtryckstvätt!


Nu är det dags att bli lite blöt! Att använda en högtryckstvätt kan verka lite grovt och ofint men det går fort och fungerar riktigt bra. När trofén är kokad gäller det att avlägsna all vävnad och resterande skinn och det går att göra utan tvätten men det tar mycket längre tid och blir väldigt pilligt. Enklast är att lägga trofén i en balja och sedan spruta den med högtryck tills all vävnad har lossnat. Det kommer stänka lite åt alla håll och kanter, så det kan vara en idé att ha handskar, förkläde och skyddsglasögon. Se till att högtrycket kommer in i skallen och sköljer rent ordentligt.

En stor balja underlättar

Var försiktigt så att du inte sprutar direkt på huden om du måste hålla fast trofén medans du sköljer!


Främre näsryggen kommer att lossna och försvinna då denna inte är gjord av ben, det är därför samtliga troféer har en hålighet längs fram på näsryggen. Det kan vara lite pilligt att få bort all vävnad inifrån skallen men om du varierar vinkeln du sprutar så kommer det att lossna förr eller senare.

Avlägsna det sista skinnet under hornen






Förmodligen kommer det att sitta lite skinn fast under själva hornen och detta kommer inte att lossna med högtryckstvätten, detta skärs bort med filékniven. Skär snett inåt och dra sedan skinnet nedåt för att lirka loss det från under nedre hornkanten.




Steg 5 – Blekning


Nu är trofén helt ren ifrån vävnad och allt som återstår är skallen och hornen. Benet brukar vara lite smutsgrått till färgen och helt klart snyggast blir om man bleker trofén ordentligt innan montering. Det går att köpa väteperoxid 12% i de flesta byggvaruhus eller färgbutiker, jaktbutiker säljer även specifik troféblekning som också går bra att använda. Var dock försiktigt då samtliga dessa medel är frätande så undvik hudkontakt och framförallt ögonkontakt!

Pensla på väteperoxid 12% och låt det torka


Lägg skallen på en tallrik och pensla på med väteperoxid, när allt vitt ben är täckt är det bara att låta det torka. Det kan krävas flera vändor och extra pensling på vissa områden innan hela trofén är uniformt blekt. En variant är att linda skallen i kökspapper och sedan väta pappret och låta det ligga emot i 12 timmar. Båda fungerar bra.




Steg 6 – Montering


Nu är vi inne på sista rakan, trofén är blekt och förhoppningsvis är du nöjd med hur du la snittet med sågen, annars går det bra att såga en gång till. När du känner att trofén är som du vill ha den är det dags att montera på en sköld (eller på något annat).

Montering

Placera trofén på skölden och mät vad du vill ha skruvhålen i både skölden och skallen. Tänk på att skallen är väldigt skör och kan komma att spricka när man börjar skruva i den. Bäst är att förborra ett hål som är lite mindre än själv skruven du tänker använda. Skruva sedan fast trofén bakifrån så att skruven (skruvarna) är gömda, ett rådjur går bra att montera med en skruv så länge den sitter stadigt. Om benet spricker runt skruven går det bra att använda lite superlim för att fästa skruven ordentligt.


Då var det färdigt och förhoppningsvis är du nöjd med resultatet och har en trofé du stolt kan hänga upp på väggen och visa upp för släkt och vänner!

5 visningar0 kommentarer
  • Skribentens bildErik

Uppdaterat: 3 maj

Bygger du en jaktgarderob med ett gevär i 6,5x55, ett i 300 Win mag och ett i 223 Remington så kommer du galant att klara samtliga svenska jaktsituationer.



Frågan om vilken kaliber som är ”bäst” kommer oundvikligen upp när man står inför köp av ett nytt jaktgevär, oavsett om det är ditt första, ditt tionde eller hundrånde. Som jägare vill vi göra så bra ifrån oss som möjligt i det ögonblick då ”det väl gäller”, vi eftersträvar vi bästa möjliga effekt direkt så att varken vi eller viltet behöver genomgå onödigt lidande.


Vi pratar gärna om de gånger allt gick som på räls och vi fick till knall och fall, inte lite stolta över att älgen stöp mitt i steget. Men vi pratar även om de gånger då något gick galet och vi var tvungna att eftersöka, eller ännu värre, lämna ett skadat djur i skogen. Inte för att skryta men för att analysera och processera något jobbigt och förhoppningsvis lära oss och bli bättre till nästa gång.


Ingen vill göra samma misstag två gånger om, framförallt inte med jaktkamraterna som publik. Valet av både gevär och kaliber är en viktig del av hur vi jagar och något alla jägare borde kunna åtminstone grunderna kring.

Hela gänget - 22lr, 22WMR, 222, 6,5x55, 308, 30-30, 338 Win mag, 9,3x57, 45-70, 12,7x44R, 458 Win mag

Rätt Kaliber = Marginal


En god jägare vet att det är bättre med lite marginal man kan tumma på hellre än att ingen marginal alls, då alla små misstag kan vara ödestigna. Det är tanken bakom klassindelningen vi har på kulammunition samt även skjutavstånden med hagel. De flesta har väl hört historier om hur isbjörnar och dylikt skjutits med 22lr eller hur rådjur fallit pladask för hagelskott på 80 meter. Men handen på hjärtat tror jag att väldigt få jägare ärligt skulle rekommendera något av ovanstående, hur bra historier det än blir i efterhand.


Vi vill gärna ha marginalerna på vår sida, men å andra sidan är det onödigt med överdriva marginaler. Valet av kaliber kan vara ett utmärkt sätt att ge sig själv rätt marginaler beroende på situationen.


Kaliber – vad är vad?


Det finns så otroligt många kalibrar att det är omöjligt att hålla ordning på alla, även för en entusiast, och saker blir inte lättare av att det finns två olika sätt att benämna en given kaliber. Vidare så finns ett ”vedertaget” sätt att benämna varje kaliber, det som vi använder i dagligt tal, men detta kan skilja sig beroende på var man är!

Liten, mellan och stor (22lr, 308 och 458 Win mag)

Alla har hört talas om följande – 308:an, 30-06, ”sexånhalvan”, 9,3:an, 22:an och två-två-två:an. Det är bland de vanligaste och populäraste kalibrarna och de flesta jägare har minst ett gevär i en av dessa, många har uteslutande dessa. Men varför heter dom som dom gör och hur kan man bena ut hur dom skiljer sig? Tittar man på ovanstående så verkar det inte finnas något som helst logik i hur dom är namngivna, och det är fullt förlåtligt då logiken är väl dold under flera lager obskyra referenser och mer eller mindre skruvade resonemang.


Anglosaxiskt vs Metriskt – Marknadsföring vs Logik


Det finns två system att benämna de flesta kalibrar, det anglosaxiska och det metriska. Kort sammanfattat kan man säga att det anglosaxiska är mer marknadsföring med flashiga namn och coola siffror medans det metriska är stramt och logiskt med tråkiga siffror och ett fåtal bokstäver.


Anglosaxiskt – USA och England


308 Winchester (”trehundraåttan”) 30-06 (”tretti-noll-sex”) 375 Holland & Holland (”tresjufem magnum”)


Är alla tre utmärka exempel på anglosaxiska kalibernamn. I detta system utgår allt ifrån inch, eller tum, alltså 2,54cm. Varje kaliber benämns först med kul eller pipdiamtern mätt i inches. T.ex. i 308:an mäter kulan .308 av en inch, alltså 25,4mm * .308 = 7,82mm. Patronen utvecklades av Winchester och har således fått namnet 308 Winchester (eller three-o-eight på engelska). Patronen 30-06 är även den en kaliber .30 och utvecklades 1906, alltså 30-06 eller ”patron i kaliber 30 utvecklad 1906”. 375 Holland & Holland har en kula med diameter 9,5mm (25,4mm * .375 = 9,52mm) och utvecklades av den engelska firman Holland & Holland.

Kalibern som fällt flest älgar - 6,5x55 Swedish Mauser

Vissa har nu kanske märkt att 308 och 300 inte är de samma och att 308:ans militära analog brukar kallas 7,62 NATO. 7,62 är heller inte lika med 7,82. Vadan detta kanske man frågar sig? Är det olika kulor som endast är väldigt lika?


Nej, det är exakt samma kulor, men man mäter 2 olika saker – kulan är aldrig samma storlek som loppet, den är alltid sörre. Det betyder att en kula som mäter .308 inch passar utmärkt i en pipa som mäter .300 inch, i det här fallet är kulan .008 inch större än loppet. Beroende på kaliber så kan det ena eller det andra måttet användas i namnet.


Metriska systemet – Tyskland och resten av världen


7,62x51 – 308 Winchester 7,62x63 – 30-06 9,5x72BR – 375 Holland & Holland


Är de tre metriska benämningarna på ovan beskrivna kalibrar. Inte fullt lika roligt men mycket mer informativt. I det metriska systemet använder man två mått, kulan eller loppets diameter i millimeter samt hylsans längd i millimeter. 7,62x51 betyder alltså en kula som är 7,62mm (.300 inch) samt en hylslängd som är 51mm. Enkelt! 30-06 har samma kula, alltså 7,62mm men en hylslängd på 63mm. 375 H&H har en kula på 9,5mm och en hylsa som är 72mm lång. B står för ”Belted”, alltså att hylsan har en gördel (vanligt hos magnumkalibrar) samt R står för ”Rimmed”, alltså att det är en randpatron.

Balansakt - 17 Mach 2 kan stå på en 458 flatnose

Dessa är dock inte alltid helt utbytbara! I fallet med .308:an och 7,62x51 (7,62 NATO) så är måtten de samma men anledningarna att det finns två olika namn är för att man vill hålla isär den militära ammunitionen och den civila. Exakt samma sak gäller med 223 Remington och 5,56 NATO. Det är viktigt att hålla isär dessa då den militära ammunitionen kan vara laddad till högre tryck än vad vissa gevär klarar av, så man ska inte blanda.

Kulor & Krut(mängd)


När man väl vet ungefär hur kalibrar benämns blir det genast ganska enkelt att få sig en uppfattning om ungefär hur dom jämför sig med varandra och vilka som är kraftigare än andra. Det som avgör hur ”kraftig” en kaliber är kulans diameter och krutmängden som hylsan klarar av att hålla. T.ex. så är 30-06 kraftigare än 308 och det kan man enkelt se genom att det är samma kula men 30-06 håller mer krut så kulan kommer alltså att kunna färdas fortare.


Sammantaget mäts en given kulas kraft i joule eller foot-pounds (ft-lb), och detta mått kan vara hjälpsamt när man jämför kalibrar. Men det är viktigt att ha i åtanke att det inte är kalibern i sig som bestämmer kraften, utan den aktuella laddningen. T.ex. så kan 308 och 30-06 lätt laddas till exakt samma joule om samma kula och krutmängd används. Men vanligvis så håller sig fabriksladdad ammunition inom vissa angivna råmärken för varje kaliber.


Vi kan kolla måtten på några andra populära kalibrar.


22 Long Rifle – 5,6mm x 15 (rimmed) 22 WMR (Winchester Magnum Rimmed) – 5,6mm x 26mm (rimmed) 222 Remington – 5,7mm x 43mm 223 Remington – 5,7mm x 45mm 5,6x52R (22 Savage Hi-Power) – 5,6mm x 52mm (rimmed) 6,5x55 – 6,5mm x 55mm 7x57R – 7mm x 57mm (rimmed) 8x57 – 8mm x 57mm 7mm Rem mag – 7mm x 64mm (belted) 9,3x62 – 9,3mm x 62mm 300 Win mag – 7,62mm x 67mm (belted) 338 Win mag – 8,6mm x 63,5mm (belted)

Ovanstående är sorterat ungefärligt efter hur kraftig kalibern är och gränsen för klass 1 går vid 6,5x55 och gränsen för klass 3 vid 22 WMR samt klass 4 vid 22lr.


Då måste större vara bättre, eller hur?


Det är kanske lätt att tänka att ju mer kraft och ju större kula man har desto bättre måste väl ändå jakten gå? Svaret är ett mycket rungande ”njääee”. Medans det finns ett visst samband mellan anslagsenergi och effekt så är det långt ifrån ofelbart. Du måste fortfarande träffa vitala delar för att skottet ska ge rätt effekt, oavsett storlek på kula eller hastighet. Men ofta brukar större kulor ge bättre marginaler, alltså området inom vilket skottet är dödligt blir generellt sätt större ju större kula och ju högre anslagsenergi kulan har.

Småfräsarna - 17 Mach 2, 22lr, 22WMR, 222, 308



Men om det var så pass enkelt så skulle nog många fler jägare använda magnumkalibrar än vad som faktiskt är fallet. Det finns ett par andra faktorer att ha i åtanke – rekyl, vikt och köttförstöring. Ju större och kraftigare kalibern är, desto tyngre och kraftigare måste geväret vara och desto hårdare blir rekylen samt desto större blir köttförstöringen.


En riktig ”afrikamagnum”, ”dangerous game rifle”, i t.ex. 458 Win mag väger uppemot eller över 5kg, har en rekyl som är 2 till 3 gånger kraftigare än 30-06 samt skapar ett hål större än en tennisboll rätt igenom viltet. Inget av dessa tre är särskilt åtråvärda egenskaper för en vanlig jägare. Lägg till faktumet att varje patron kostar mellan 80 och 100 kr så väljer nog de flesta någonting lite lättare.


Rätt verktyg för rätt jobb Ditt val av kaliber kommer att påverkas mycket av ditt personliga tycke och smak – det finns inget ”bästa” val som kommer att gälla i alla situationer. Det är här den svenska klassindelningen faktiskt är till stor hjälp när det kommer till val av kaliber (andra länder har andra mer eller mindre liknande system – väldigt få om ens några har inga regler alls kring kaliber på jaktvapen). Så länge man håller sig inom klassindelningen är det faktiskt svårt att göra helt fel.


Dock kan forumdiskussionerna bli smått episka när anhängare av en den ena och en den andra kalibern ryker ihop.


Men med det sagt så finns det vissa kalibrar som helt enkelt är bättre på vissa saker jämfört med andra. T.ex. så är .300 Win mag en utmärkt långhållskaliber då du har väldigt mycket kraft kvar i kulorna även 300 meter bort, något som klenare kalibrar inte klarar av lika bra alls. Vissa kalibrar ger mycket flackare kulbanor än andra, vilket betyder att det är lättare att träffa när du inte vet avståndet, 7mm Rem mag och 270 Win är mycket bra exampel på sådana kalibrar.


Men vilken är bäst då?

Redo för Afrika - 458 Win mag

Den som du själv känner dig säkrast med och tycker om att skjuta med. Det absolut viktigaste är att du tycker om att skjuta dina gevär och att du övar tillräckligt för att bli en bra skytt. Om du t.ex. tycker att 30-06 är så jobbig att skjuta med att du inte klarar av en hel serie på älgbanan så kommer nog inte en 338 Win mag att kännas bättre. Även om det står i alla forumtrådar att man måste ha en 223 Remington så kanske du tycker att 243 Winchester är roligare samt ger bättre effekt. Du kanske älskar att handladda till din 458 Lott och då skall du givetvis fortsätta med det.



Om du provar lite olika gevär och kalibrar så kommer du snart att hitta vad du gillar och kunna spinna vidare på det. Och har du en Tikka T3 i 308 så är det heller inget att skämmas för bara för att alla andra också har en.


Äntligen lite rekommendationer


Då detta blivit ganska långrandigt så känner jag mig tvingad att åtminstone ge lite konkreta rekommendationer:


Bästa ”all around” – 6,5x55, 30-06 eller 308 Win

Bästa övningskaliber – 22lr

Bästa magnumkaliber – 300 Win mag eller 7mm Rem mag

Bästa småviltskaliber – 222 / 223 Remington, 22-250 Remington eller 6mm XC

Bästa långhållskaliber – 300 Win mag, 270 Win eller 6,5 Creedmoor

Bästa målskyttekaliber – 6,5 Creedmoor, 6mm XC eller 222 Remington

Bästa afrikakaliber – 375 H&H eller 458 Win mag

Hittar du inte din favoritkaliber ovan så får jag be om ursäkt för det, men med så många val får alla helt enkelt inte plats. Som man säger, variation är livets krydda! Lycka till!


27 visningar0 kommentarer
  • Skribentens bildErik

Uppdaterat: 14 feb.

Nu när stålhagelförbudet står inför dörren kunde det vara passande att skriva ett par rader om hur man som jägare eller skytt kan tänka kring detta och vad man bör eller inte bör göra. Men först och främst så vill jag poängtera att flera jakttidningar, bl.a. Svensk Jakt, nyligen har skrivit mycket bra reportage om stålhagel, så jag rekommenderar definitivt att man läser någon av dessa med.

Godkänd för stål, enkelt!

Anledningen att frågan är svår för en vapenhandlare att hantera är att man som handlare aldrig öppet kan rekommendera en kund att gå emot tillverkarens föreskrifter eller rekommendationer. Det betyder kort och gott att man inte kan rekommendera någon att skjuta stålhagel i ett gevär som inte är godkänt för det. Samma svar kommer man få ifrån tillverkare av både vapen och ammunition. Med det underförstått kan man ha en diskussion om hur användningen av bly kontra stålhagel ter sig i praktiken.


Stål är inte alltid ”stål”, eller i alla fall inte det ”stål” som vi tänker på när vi pratar om ”stål”. Förvirrande? Javisst! Låt mig förklara.


Det som avgör om en bössa klarar viss ammunition är inte materialet som haglen är gjorda av utan patronens arbetstryck, dvs. det maximala tryck som utvecklas i pipan när man skjuter. Stålhagel har potentialen för mycket högre tryck än bly, men det är långt ifrån alla stålhagelpatroner som utvecklar dessa farligt, för äldre bössor, höga tryck. Det vi brukar kalla ”stålprov” eller ”liljan” är den högsta nivån av tryckklassning och visar att bössan kan skjuta vilken ammunition som helst utan problem.


Tanken bakom att klumpa ihop allt stål är dock att det man absolut vill undvika är att vederbörande, glad i hågen, köper en låda högeffekts-magnumstål och provar i sin gamla Husqvarna hanbössa ifrån 1880-talet. Det är ingen bra idé.


Ammunitionstillverkare skall kunna tillhandahålla information om vilka tryck deras patroner håller, om ingenting annat sägs bör patronen hålla standardtryck för kalibern och patronläget. Står det "CIP S" betyder det högre tryckkrav och dessa skall ej skjutas i bössor som inte har högre tryckprov. Kontrollera alltid ammunitions tryck om du är osäker. När det kommer till stålhagelpatroner är en tumregel att laddningar 30 gram eller under tillsammans med hagelstorlek US4 eller mindre är en "normalladdning" och kan skjutas i icke stålprovade gevär. Över 30 gram och med en storlek på US3 eller större finns det risk för att trycken blir för höga och dessa patroner bör undvikas om bössan inte har högre tryckprov.


Vad det innebär för jakten diskuteras lite längre ned. Stålladdningar under 30 gram med hagel mindre än US4 bör hålla jämförbara tryck med liknande laddningar i bly och kommer därför fungera likvärdigt även i äldre gevär.


För att summera, när vi pratar om ”stålhagel” är det oftast högeffektsstål vi menar, alltså stålpatroner som utvecklar högre gastryck jämfört med liknande laddningar i bly. På laddningar under 30 gram och hagelstorlek US 4 eller mindre bör materialet inte spela någon roll, trycket inne i pipan när man skjuter är helt jämförbart med liknande laddningar i bly.


Håller man sig inom dessa ramar (<=30gram, <=US4) bör man alltså kunna fortsätta skjuta hagel i äldre gevär som saknar stålklassning. Övningshagel 24 gram faller helt inom denna kategori.


Stålgodkänd eller inte?

"Liljan" tillsammans med CIP S

Det är inte alltid liljan som avgör om det går att skjuta högeffektspatroner eller inte. Liljan började inte användas på allvar förrän 90-talet så gevär äldre än detta kommer med hög sannolik inte ha liljan. Bössor ämnande för andra marknader än en europeiska behöver inte heller ha liljan.


Det finns andra saker att titta efter.


På Italienska vapen kan man leta efter två stjärnor ovanför texten ”PSF”, en äldre märkning för magnumprov. På engelska vapen avslöjar texten ”1200 BAR” eller två kronor ovanför ”SUP” högre tryckprov. Vissa tillverkare skriver helt enkelt ”Steel Shot” eller ”Steel Shot Proof”. Texten ”CIP” över ”S” betyder högre tryckprov men "CIP" över ”N” endast vanligt tryckprov. Patronläge i 76mm visar också att vapnet testats för högre tryck.

Märkningar för högre tryckprov

Det gäller dock att man kollar upp varje vapen noga innan man drar några slutsatser, om tillverkaren fortfarande är aktiv bör man kontakta denna för att få ett definitivt svar på vad märkningarna innebär





Trångborrningen då?


När det kommer till trångborrning, eller choke, så beter sig stålhagel lite annorlunda jämfört med bly. Det är sant att en trängre borrning kan ge högre tryck, men stämmer inte alltid. Många tillverkare rekommenderar att man endast skjuter högeffektsstål med en trångborrning öppnare än ½ choke. Om så är fallet bör man inte göra annat.


Men när det kommer till normaleffektsstål så inverkar faktiskt inte trångborrningen nämnvärt på trycket utan den huvudsakliga anledningen att man inte rekommenderar trånga choker är att det brukar ge dåliga träffbilder. Bilden som många har är nog att stålhaglen ”stockar sig” i en trängre choke och därmed ger upphov till ett haveri kan vara fallet, men då endast med laddningar kraftigare än 30 gram eller storlek US3 och större. På ett äldre gevär öppnar man oftast inte chokerna på grund av trycket utan på grund av träffbilden, och rekommendationen brukar vara minst ½ choke.


En sak som kan bli ett problem framförallt på riktigt gamla bössor är patronlägets utformning. Äldre gevär behöver inte nödvändigtvis följa modern standard för hur patronläget skall se ut och det kan bli ett problem om man vill skjuta moderna patroner. Detta måste kontrolleras hos en vapensmed.


Att skjuta 30 grams stål i en äldre bössa med extra full borrning kanske går rent teoretiskt, men man ligger precis på marginalen.


Vad händer om man skjuter ”stål” i en icke godkänd bössa?


Följande sägs med förståelsen att all är vuxna och har gott konsekvenstänk.


”Förmodligen ingenting ovanligt alls”.


Det är mestadels en myt att bössan kommer flyga i småbitar vid första skottet, men det finns en viktig kärna av sanning då det faktiskt kan hända även om det är osannolikt. Det ska väldigt mycket till för att ett gevär faktiskt skall ”flyga i bitar”.

Nitro Proof - betyder ingenting för stålhagel

Den absolut vanligaste konsekvensen av att skjuta patroner med för höga tryck är att låset börjar glappa mycket fortare än annars då trycket sliter på mekanismen mer än det är tänkt. Nästa steg är att pipan deformeras, bular ut, och i värsta fall spricker helt och hållet. Vanligast är att bulan kommer precis bakom choken då trycket stiger när haglen skall ut genom choken. Det sista och minst sannolika (trots att det kan hända) är att hela låset separerar dramatiskt. Dock kan alla lista ut att detta eventuellt kommer att hända om man går igenom ovanstående steg först. Om du har minsta misstanke om att bössans integritet är skadad, ta den till en vapensmed utan att skjuta ett till skott!


Håll alltid detta i åtanke, att bara för att man gjort det 10, 20, eller 100 gånger förut betyder det inte att det är helt säkert. Bössans pipor bör kontrolleras regelbundet efter eventuella skador eller bulor.


Jag tycker att man skall tänka så här:


Har du en fin gammal klenod som farfar köpte ny 1936 och släkten har jagat med ända sen dess, varför förstöra den med stålhagel? Köp alternativhagel vad det än kostar om du vill fortsätta jaga med denna, jag tror inte farfar skulle vara glad om han fick veta att bössan till slut skrotades eftersom någon snålade in och köpte fel ammunition.


Har du ett billigt dussingevär ifrån 50/60/70-talet, typ Suhl, Hungaria, Brno, Lanber, Rizzini, se detta som ett utmärkt tillfälle att fundera på en uppgradering. Alla bössor slits med tiden och nu kanske det har blivit dags att dra tillbaka trotjänaren och se sig efter något som klarar dagens krav på säkerhet och prestanda. Om man ändå måste betala en vapensmed lika mycket som bössan är värd för att borra upp chokerna, sparar man då verkligen pengar?

Det moderna hagelgeväret - Beretta 686

Har du ett modernare gevär ifrån 80-talet och framåt, kanske en Beretta eller dylikt, dubbel och trippelkolla märkningarna för att se om det inte är möjligt att skjuta högeffektsstål. Kontakta tillverkaren och hör dig för. Det är även möjligt att utföra stålprov i efterhand, så det kan vara något att undersöka om bössan innehar ett värde.


Jakten då?


Kort och gott, ska du skjuta magnum eller högeffektsstål måste ditt vapen vara godkänt för stål. All stålhagel med laddning över 30 gram eller hagelstorlek större än US4 kvalar in här. Vad det betyder i praktiken är att alla som vill jaga större hagelvilt etiskt måste använda högeffektspatroner. På grund av sin lägre vikt har stålhagel en kortare räckvidd än jämförbart hagel i bly och därför måste skotthållen bli kortare, enligt rekommendation max 25 meter. I vissa fall kan detta vara ännu kortare.


Att ladda upp med 28 grams US 5 stålhagel och försöka skjuta rådjur kan aldrig vara försvarbart. Så se över den jakt du bedriver och fundera på vad du behöver inneha för att klara dagens krav på ett etiskt vis. Blyförbud betyder inte att hageljakten måste ta slut, men hellre att vi som jägare som tänka om och anpassa oss för nya förutsättningar. Vi kan fortsätta använda våra äldre bössor i vissa situationer men inte i andra. Du kanske jagar uteslutande med stålhagel idag och då påverkas du inte alls, men om du har för vana att använda endast Gyttorps Röda US 1 så måste du nu tänka om.


Plus, det är ju alltid kul att titta på nya bössor, eller hur?


Jag kan passa på att tips om ett alternativhagel som vi har på ingång, Nobel Sports FOB Sweet Copper. Dessa hagel är gjorda av koppar och uppför sig som bly när dom skjuts, vilket betyder att man kan använda dom som helt likvärdiga med sina gamla blyskott. Så vill du helt slippa tänka på stålhagel är dessa den perfekta lösningen. Fråga efter Sweet Copper nästa gång du är inne i butiken.


32 visningar0 kommentarer
bottom of page